
Att livet inte är rättvist det har jag insett, men jag önskar att det skulle kunna få finnas någon gräns iallafall. Fick ett samtal igår från en vän. Plötsligt har någons liv förändrats, kanske för alltid. Någon som redan fått utstå alldeles för mycket sorg och smärta. Nej, det är inte rättvist. Det är inte ens greppbart.
Jag står här på andra änden av Sverige och känner mig maktlös. Kan inte vara där och hjälpa, inte ens ge en kram. All min kärlek och omtanke finns hos henne nu. Håller mina tummar tills de domnar och önskar att det ska få gå bra.
Plötsligt blir man smärtsamt medveten om hur skört livet och tillvaron som den är nu är. Var rädda om varandra!
♥ /E

